Life in pink

Något som jag tänkt på väldigt länge nu är hur vi utsätter oss själva för fara och gillar det. Som på nöjesfält, livsfarligt egentligen men det är det som är kul. Jag själv mådde inte så bra utan fick mitt vanliga svårt att andas och kramp i vänster sida sist vi var på Liseberg med klassen och mina vänner ifrågasatte om jag borde åka mer, mitt svar var "äh, dör jag så dör jag iaf lycklig!" Den kicken jag får när jag åker kan ta mig var som helst, det gäller inte bara karuseller utan när jag tränade travhästar och flög fram, höga höjder och farter, ja i helhet allt som är något smått farligt (vilket allt är egentligen men jag menar sådant man BÖR undvika gillar jag att leta upp.) Men vad i adrenalinet jag gillar vet jag inte riktigt, kanske känslan av mod och övervinlighet? Jag kanske är en missbrukare av adrenalin vissa gånger, men bara jag har koll på händelseförloppet själv, annars är det mera obehagligt. Men jag kan inte påstå att det är bra för mig, har fortfarande problem med knän, rygg, nacke, handleder och fotleder. Men jag har haft roligt, det kan jag inte neka! :D

Jag försöker se allt som en utmaning och adrenalingivare, det blir mycket roligare då!



Hasse med Meadow Mim.