Life in pink

Kollade igenom mina bilder på mobilen och insåg att jag har missat en hel del bilder att ta senaste tiden. Olika fester och roligheter med festeriet, träning och urballningar med vänner. Har fått säga nej så många gånger till saker senaste tiden. En sådan sak som att bara kunna städa ordentligt är svårt just nu. Vill verkligen göra allt för alla och vill verkligen vara med och skapa minnen. Men min kropp orkar bara inte. Den säger ifrån. Vissa gånger har jag velat åka till killen (70 minuter med tåg) men inser att jag inte kommer att klara av att sitta så länge. Inte kunnat ta mig till alla lektioner och klarar absolut inte av föreläsningar efter basgrupp. Klarar inte av att sitta stilla och smärtan blir så hemsk. Kan inte längta nog tills ryggen blir fixad och den smärtan går ner. Dock är jag orolig över allt det andra som inte verkar vara kopplat till ryggskadan: knän, stela leder, fötterna känns mosade, överkänslighet i lår, höft som låser sig, strålningar genom fötter upp till länden, hugger i sidan, vandrande smärta i magen. Alla dessa smärtor som kommer då och då, stannar för några dagar och är som bortblåst sen. Vill kunna vara glad och göra allt igen. Känna att jag klarar av allt själv. För att behöva be killen om hjälp med påklädnad eller behöva bita sig i läppen för att inte gråta av smärta när jag går en kort promenad när det är som värst är inte roligt. Allt detta jag måste säga nej till gör mig så ledsen. Jag älskade verkligen hur livet blivit för mig, hur mycket jag gjorde och hur mycket fina människor jag fått omkring mig. Vill inte förlora dessa genom att hela tiden säga nej och inte orka höra av mig. Men jag orkar inte, eller rättare sagt, min kropp tillåter mig inte att orka. Jag missade tackfesten och världens bästa etta hade skrivit en sång om oss, Kim med energin. Hur fina, och hur mycket önskade jag att jag inte varit där. Hur mycket önskade jag att min kropp hade hållt bara några timmar till den dagen, tillräckligt för att gå dit och ha kul med väldigt fina människor. 

 

Jag fyller år snart och sen är det jul, allt jag önskar mig är att detta försvinner och slutar bli värre, intensivare, kommer oftare och mer smärtsamt.