Har haft det riktigt förbannat segt senaste dagarna, egentligen inget jag vill ta upp när jag försökt få bloggen positiv men jag känner att jag behöver skriva av mig en aning om allt som händer.
Allt går i 120 km/h och jag kan verkligen inte stoppa det. Allt tar så mycket tid! Skolan, hästen, körkort, pojkvän, familj, träningar och alla resor fram och tillbaka! Jag kommer hem sent och finner ingen ro att plugga, jag har så fruktansvärt mycket i huvudet att jag helt har tappat koncentrationsförmågan. Jag har inte så mycket i skolan men jag har stora saker, saker som tar tid. Som psykologin där valde jag ett idiotiskt ämne när vi fick välja en psykisk åkomma att skriva om, jag valde depression för jag gjorde en liknande uppgift förra året om självskadning utan problem. Men nu känner jag paniken och ångesten komma krypande när jag läser om just det ämnet, jag har fått tillbaka massa minnen som jag helt har förträngt och det är så jobbigt att minnas allt mörkt, allt man inte vill minnas, allt man försökt glömma genom åren. Men nu är det tillbaka och jag känner mig så fruktansvärt värdelös och patetisk som person. Jag skäms över mig själv något fruktansvärt även fast den personen jag var då och nu inte är samma. Allt är så snurrigt just nu och jag skulle bara behöva lite ro och inget trassel på ett tag.
Och jag som sa att jag aldrig skulle falla för något så simpelt som höstdepression!
Avslutar med 5 bra saker med mig själv för att kompensera:
- Jag har fått igång hästen och bantat ner och motionerar honom nästan varje dag oavsett väder (+ att han har blivit en ängel på longering, LÖS longering!)
- Jag har en väldigt fin pojkvän, fina vänner och en fin familj som jag älskar och som älskar mig.
- Jag är väldigt duktig på att göra drömfångare nu (som har hjälpt dem flesta att sova bättre)
- Jag gillar mitt fina, långa, lockiga, blonda hår, det passar till mina brungröna ögon.
- Jag är duktig som har tränat så pass mycket senaste tiden att jag gått ner i vikt.