Mitt liv, mina dagar.

Massa som händer hela tiden. Börjar äntligen känna mig uppskattad igen. Skolan rullar på även om allt bara är hysteriskt och dagarna är som en klocka av panik som tickar snabbare för varje dag. Jag har absolut valt rätt linje och jag gillar att gå dit men som alltid har jag krav på mig, höga krav. Ridprovet på fredag kommer ta livet av mig, seriöst. Jag vill så mycket mer än jag kan! Jag vet att jag kanske inte haft samma förutsättningar som alla andra direkt och att jag är där för att lära men iaf, jag är livrädd att min förra ridlärare (som nu är min ridlärare i tre år) ska tycka att jag har gått bakåt eller inte borde ha egen häst pga hur jag rider. Usch, klumpen i magen är redan stor.

Har iaf kommit igång med Tyrone ordentligt. Idag kände jag bara att jag var tvungen att komma ut så jag tog hästen direkt från boxen, med skolkläderna och allt och red ut barbacka i solen. Var ute och galopperade och han kändes SÅ fin efter gårdagens tömkörning som min dressyrtränare hjälpte mig med. Han var pigg och alert och vi flög fram på vägarna, barbacka. Testade även att hoppa honom på naturhindrena och han kändes så fin! Han flög över dem som om han brukade hoppa 120 i vanliga fall. Jag trodde ärligt jag skulle flyga av, haha. Lilla älsklingen. <3

Jag stör mig något enormt på att jag tar minsta lilla sak som inte är hyperaktivt som att folk är sura på mig. Jag vet att ni inte är det egentligen folk!! Idag var jag på stan med MM och jag var galen rent ut sagt. vad har hänt med mig? Varför slutar jag aldrig att prata? Varför kan jag inte sitta stilla i 2 sekunder? Jo, jag vet varför. Samma sak hände mig för några år sedan och jag var så rastlös att jag gick mellan stan och pappa (nästan 1 mil) sjöng konstant, bara dansade runt helt okontrollerat och pratade i superfart med mig själv om allt och inget. Folk måste trott jag var galen om dem sett mig, som tur var var jag oftast ensam hemma. Men någon som har sjuka konversationer med sig själv, inte kan vara stilla utan flyger runt som en studsboll i rummet skulle jag seriöst överväga att sätta på psyket. Med mig är det tvärtom, jag blir bättre och då kommer allt det jag trängt undan sådan lång tid fram.

Tyvärr tror jag min lycka endast är pga dig. Svik mig inte, denna känslan är så underbar.

Tyrones vecka 35:

Måndag: Ordentlig tömkörning
Tisdag: Uteritt mycket galopp + skogshinder
Onsdag: Lenita
Torsdag: Tömkörning
Fredag: Dressyrpass focus på låg form
Lördag: Hoppning/uteritt
Söndag: Hoppning/uteritt

Woho, ett mål nått!

Lite stolt att jag kom upp på hästen idag. Kändes faktiskt jätte konstigt! Ingenting stämde, halsen kändes ÄNNU kortare och han gungade mer än jag minns. Tänk vad mycket som kan hända på några veckor! Red honom i ridhuset i låg form, mycket skritt men gav upp efter att han bråkade som en idiot så jag lät honom galoppera av sig varv efter varv i ridhuset. Efter det gick han mycket bättre. Tränade en hel del skänkelvikningar och jag är förvånad över hur bra han verkligen utförde dem. Duktig liten skithäst. <3

Tur att ingen annan var i ridhuset när jag red..