Arbetsterapi och hästhållning

När studenten inom mig dyker fram kan jag göra likheter och skillnader mellan människor och hästar. Inom arbetsterapin satsar man på att främja aktivitet och framför allt underlätta och satsa på aktiviteterna som är viktigast för personen. Detta går att applicera på hästar med.
 
För många år sedan sa någon till mig: "Du kan egentligen inte hästar, du har inte kunskapen om hur man ska göra, varför man ska göra det eller vet exakt vad du gör. Men en sak har du och det är känslan och det är ännu viktigare. Du har känslan för hästarna vilket gör att du förstår dem och kan arbeta därifrån. Du gör rätt ur ett teoretiskt sätt men du gör det inte rätt för att du vet att det är rätt genom fakta utan genom att du läser av hästen och jobbar utifrån individen."
 
Detta kanske hade låtit negativt för andra men jag blev stolt. Just att jag kan läsa av hästen gör att jag kan få ett starkare band och känna hästen som en annan individ. Jag anser inte, precis som med människor, att man ska tvinga och traggla med något som det inte finns energi eller lust till. Om hästen inte känns i form för att träna öppnor och slutor på banan utan snarare är pigg och vill springa då planerar jag om mitt träningsschema och går ut och galopperar. Sedan en annan gång kan hästen vara lugnare och på bättre jobbhumör för banan. Enligt mig är det onödigt att börja bråka om något och därigenom inte få ut en bra träning alls från banan bara för att man bestämt sig för att man ska följa ett visst schema. För mig känns det som att man får ett starkare band, en förståelse för hästen och att den uppskattar en mer om man istället kan lägga alla måsten åt sidan och ut i skogen och ha kul. Det sista jag vill är att hästen jag rider ska tappa gnistan för att bli riden, för att jobba. Nu har jag turen att ha en ponny som är väldigt positiv till allt, det vill jag inte förstöra genom att inte läsa av hans dagsform och vilja.
 
Nu är jag ingen tävlingsmänniska och tävlar på höga nivåer. Då kan det vara annorlunda men jag håller fortfarande fast vid att man ska kunna läsa av sin häst och känna när något inte känns rätt. 
Påstår inte att jag har rätt, vi alla jobbar på olika sätt. Detta är dock min åsikt och sättet jag jobbar efter. Detta har fungerat väldigt bra på de hästar jag ridit och vi har utvecklats ändå inom dressyren även om jag bytt ut dressyrpass mot att leka i skogen.
 
Denna individ hade jag aldrig kommit så nära och så långt med om jag hade jobbat på ett annat sätt.

Superwomen

Ibland händer det att jag stannar upp från allt och bara kollar mig omkring. Det är dessa ögonblick jag inser hur mycket jag klarar av, hur stark jag är. Jag bär på oerhört mycket bagage men kan förbise det och leva i nuet. Jag är engagerad och har alltid många bollar i luften. Riktigt stolt över mig själv! Studier på universitetsnivå, med i festeriet och engagerad i fadderiet, har häst alla dagar i veckan och 3-5 pass i veckan i stallet, sköter kost och tränar 3-5 gånger i veckan, träffar vänner nästan varje dag samt har en kille i andra sidan av Östergötland som jag är hos i princip 1-2 gånger i veckan och ringer de från något av mina 3 jobb så kommer jag direkt. Menar, hur många är så här aktiva och gör så mycket?! Samtidigt funderar jag på vad jag ska göra härnäst. Är en sådan som mår bra av mycket att göra men ibland ser jag mig omkring och inser hur mycket det egentligen är och känner mig då som en variant av superwomen. Är stolt och sjukt nöjd över mitt liv. Alla borde få uppleva denna känsla. 
 
 
 
 

Ett år skadefri

Efter många år av självskadande hade jag mitt senaste återfall 20 februari 2013, det vill säga för ett år sedan på dagen idag. Nog att jag slutade för längre sedan än så men hade flera återfall efter det. Idag kan jag stolt säga att jag är skadefri och har varit det ett tag. Idag vill jag ut och föreläsa på skolor om självskadebeteende. Från att inte sett någon framtid till detta är ett stort steg och jag är stolt och glad att jag tog den vägen som tog mig hit. Även om jag kommer vara ärrad för livet och fortfarande får glåpord kastade efter mig så kommer jag fortsätta vara stolt och glad över att ha mitt liv i behåll.